Böjd kompressionsplatta för låsning av lårbensskaftet

Operationsprocessen för en böjd lårbensskaftlåsande kompressionsplatta (LC-DCP) involverar vanligtvis följande steg: Preoperativ planering: Kirurgen granskar patientens sjukdomshistoria, genomför en fysisk undersökning och granskar bildstudier (såsom röntgen eller datortomografi) för att bedöma frakturtyp, lokalisering och svårighetsgrad. Preoperativ planering innebär att bestämma lämplig storlek och form på LC-DCP-plattan och planera skruvarnas position. Anestesi: Patienten får anestesi, som kan vara generell anestesi eller regional anestesi, beroende på kirurgens och patientens preferenser. Incision: Ett kirurgiskt snitt görs längs sidan av låret för att komma åt det frakturerade lårbensskaftet. Längden och placeringen av snittet beror på det specifika frakturmönstret och kirurgens preferenser. Reduktion: De frakturerade benändarna justeras (reduceras) till sin rätta position med hjälp av specialinstrument som klämmor eller benkrokar. Detta hjälper till att återställa normal anatomi och främja korrekt läkning. Förberedelse av benet: Det yttre lagret av benet (periosteum) kan tas bort för att exponera benytan. Benytan rengörs och förbereds sedan för att säkerställa optimal kontakt med LC-DCP-plattan. Plattplacering: Den böjda lårbensskaftet LC-DCP-plattan placeras noggrant på lårbensskaftets laterala yta. Plattan följer lårbenets naturliga krökning och är i linje med benets axel. Plattan positioneras med hjälp av specialinstrument och fixeras tillfälligt vid benet med styrtrådar eller Kirschner-trådar. Skruvplacering: När plattan är korrekt placerad förs skruvar in genom plattan och in i benet. Dessa skruvar placeras ofta i en låst konfiguration, vilket ger stabilitet och hjälper till att främja läkning. Antalet och placeringen av skruvar kan variera beroende på det specifika frakturmönstret och kirurgens preferenser. Intraoperativ avbildning: Röntgen eller fluoroskopi kan användas under ingreppet för att bekräfta korrekt inriktning av frakturen, plattans position och skruvarnas placering. Sårförslutning: Snittet försluts med suturer eller häftklamrar, och ett sterilt förband appliceras på såret. Postoperativ vård: Beroende på patientens tillstånd och kirurgens preferenser kan patienten behöva använda kryckor eller rullator för att underlätta gång och viktbärande. Sjukgymnastik kan rekommenderas för att underlätta rehabilitering och återfå styrka och rörlighet i det drabbade benet. Det är viktigt att notera att den kirurgiska tekniken och specifika steg kan variera beroende på kirurgens erfarenhet, patientens tillstånd och det specifika frakturmönstret. Denna information ger en allmän översikt över processen, men det är viktigt att rådfråga en kvalificerad ortopedkirurg för en detaljerad förståelse av operationen.